Att vandra på en ny stig
Det här med att försöka inreda en andrahandslägenhet med blommiga tapeter och inte allt för snygg inredning är minst sagt en utmaning. Jag har dock bara börjat förvandla den trista, lite halvdana lägenheten. Men även om den är gammal, omåttligt charmig med en massa skavanker här och där så kan jag ändå se en gnutta potential och jag tror nog att jag kan lyckas förvandla den så pass mycket att den kommer att kännas mysig och hemtrevlig. Allt som krävs är lite magi och en stor dos av tålamod.
Just för tillfället är det däremot lite svårt att arbeta med den eftersom jag inte riktigt kunnat börja rensa ur andra lägenheten än. Vissa saker tar helt enkelt lite tid och går inte att stressa fram. Något som jag försöker acceptera, samtidigt som jag sörjer den tid som nu är förbi och hur allt har blivit. För det var ju faktiskt inte såhär mitt liv skulle se ut, åtminstone inte i min fantasi.
Men allt har sin mening och är det här min väg att vandra så är jag villig att lyssna och gå vidare. Men visst gör det ont, fruktansvärt ont. Men livet går vidare och man får försöka se tillbaka med ett brett leende på läpparna och blicka framåt. För någonstans tror jag ändå på mig själv och att jag kan bygga upp ett nytt liv för mig själv, och om ett tag komma till freds med tanken om min nya tillvaro.
Och jag har valt att börja mitt nya liv med den här lägenheten, åtminstone tills det är dags att skaffa mig mitt egna hem.