Tacksamhet
När jag igår låg i sängen och läste de sista kapitlena i boken ”Jag är inte perfekt, tyvärr” av författaren Michaela Forni så kände jag en sådan enorm tacksamhet. Att en sådan liten gest som att bli omkramad innan man själv lyckats stänga sina glittrande blå för ännu en natt i drömmarnas enkla land var så fantastiskt fint. Jag blev alldeles varm inombords och det kändes så underbart att kunna få känna glädjen i att ha hittat någon som med så enkla medel får en att känna sig så uppskattad och älskad.
För att även om det mesta känns upp och ner och som en katastrofal berg- och dalbana så är jag ändå lycklig av att få komma hem efter dagens slut, när energin är på väg att försvinna till just honom, till vårt lilla krypin med de blommiga kökstapeterna. Och trots att jag aldrig varit med om en större slarvpelle, och att jag många gånger får bita mig i läppen för att inte klaga när köksluckor och lådor står öppna hej vilt, när han mosar en av mina favoritkuddar eller inte ställer in mjölken i kylskåpet igen, eller bara en sådan konstig sak som att ställa in tomma förpackningar i kylskåpet.
Men i slutändan så är det kanske inte det som är relevant och som man bör lägga sin energi på ? Och jag har blivit bättre på att inte vara pedant eller världens jobbigaste kontrollfreak, även om jag är långt ifrån botad, men sinom tid kanske jag upptäcker att livet består av så mycket mer än att lägga all min energi på småsaker. Även om vägen dit lär bestå av väldigt många vägskäl.