När Moder jord talar

 
Gårdagen och dess glittrande dagsljus som så vackert trängde mellan gammelgranarnas väldoftande gröna utsträckta barrarmar, magi var vad jag såg! Det var som en sommardröm och hela jag fylldes med salighet, det var nästan som att jag tappade andan av att stå där och se hur ljuset speglade sig i den snart grönskande skogsdungen. Att ljuset kan värma en frusen vinterkropp på det sättet är för mig helt otroligt, det är svårt att förstå att man på så kort tid kan fyllas med så mycket hopp och drömmar. Ljuset är ett mysterium, men det bringar liv, ger ovilkorlig kärlek och manar om att alltid fortsätta att sträva efter det som man anser viktigt i livet ♥

Ljuset och värmen tar ett stadigt tag om ens hjärta och viskar de mest vackra melodier, lite som poesi. Jag får gåshud av att bara sitta här, en dag senare och bara reflektera över alla de tusen känslor som jag kände samtidigt när strålarna snuddade vid min kind, när vinden smekte igenom mitt gyllene och trolliknande hår och när fåglarna sjöng om att våren nu äntligen har anlänt till vårt avlånga land. 

Naturen är det mest välkomnande som jag känner till.
0 kommentarer